För att prova kanoner anlade Bofors 1886 ett skjutfält, eller skjutbana som det då hette, vilket var beläget strax norr om Bofors järnvägsstation. Skjutavståndet var dock endast 150 m, varför blott anskjutningar och ammunitionsprov kunde genomföras.

Ny utveckling av pjäser med längre skottvidder, tabellskjutningar m.m. som krävde långa skottvidder fick förläggas till arméns skjutfält Marma och Skillingaryd eller marinens skjutbana i Karlskrona. Då krigsmateriel-tillverkningen i början på 1910-talet antog större proportioner än tidigare växte behovet av ett större skjutfält. Ur säkerhetssynpunkt var det även motiverat att lägga ned verksamheten på skjutplatsen vid Bofors station.

En viktig faktor för beslut om att anlägga ett nytt skjutfält var beställningen av 28 cm kanoner för F-båten.

Marinförvaltningen krävde mer eller mindre att ballistiska skjutproven skulle utföras på Bofors. Bofors hade blivit ägare av Villingsberg med dess stora skogsområden. Med utnyttjande av dessa började man 1912 göra markundersökningar och fastnade efter olika förslag för den del av nuvarande skjutfältområde som i stort sträcker sig från Immetorp till Tolsboda. (Senare skulle det visa sig att det "nya skjutfältet" inte heller räckte till och under ett övergångsskede löstes problemet genom att skjutning skedde över Möckeln.) En stor vikt i vågskålen för just området var att man kunde utnyttja den nedlagda järnvägsbanken som kommunikationsled (trafik på järnvägen lades ned 1907).

Den 1 december 1912 anställdes dåvarande löjtnanten Oscar Lundberg som skjutfältschef, med första uppgift att starta iordningställandet av det nya skjutfältet. I slutet av 1913 var anläggningarna i stort sett klara. Kostnaderna blev ganska stora. Till finansieringen bidrog därför Marinförvaltningen med totalt 65.000 kronor, på villkor bl a att skjutfältet skulle ha en längd av 13.000 meter, och att Marinförvaltningen under tre månader per år intill 1965 skulle fritt få disponera detta för egna prov. Den investeringen kan sägas ha varit lönsam. Även om det egentliga skjutfältet inte sträckte sig längre än till Tolsboda (13.000 m) fanns genom överenskommelse med olika markägare möjligheter att skjuta på betydligt längre avstånd. Sålunda sköts med en 28 cm kanon den 24 augusti 1914 upp till en längd av 19.600 meter.